Linda Skugge skrev här om dagen ett inlägg på sin blogg som i kort gick ut på att man inte har rätt att klaga om man inte har barn.
Man får inte klaga på att man är trött/deprimerad/utbränd. För det kan man inte vara om man inte har barn.
Vad är det för sinnessjuk inställning? Är det så jävla jobbigt att ha barn? Varför skaffar folk barn då undrar jag? Håll käften om din unge är jobbig. Det var ju ditt val att skaffa honom/henne.
Jag tycker nog fan att det handlar om inställning. Som allt annat här i livet.
Om jag klagar på mitt jobb (som jag gör mest hela tiden), att det är så jobbigt och jada jada...tro fan att det blir jobbigt.
Var och en lever i sin verklighet och har ingen som helst rätt att påpeka att deras liv är mer på riktigt än en annans.
Herregud.
Påminn mig om detta inlägg när/om jag får barn.
Jag tänker då fan inte diskutera bajs heller. Vad är det för sjuk åkomma så många mammor får? Att de måste beskriva sin unges bajskonsistens. Varför diskuterar inte pappor bajs?
Och ja just det! Varför ger inte pappor upp sitt tidigare liv och intresse när de blir farsor?