De flesta som känner mig anser mig vara en superstark tjej. Som går vidare ganska snabbt när det händer tråkiga saker. Jag är inte typen som sitter och ältar med mina tjejkompisar. Jag gråter som fan i några dagar så är det över sen.
Tror folk.
Men jag bearbetar hela tiden. I mitt inre. Jag gråter när ingen ser, inte ens Mr. Jag funderar så hjärnan går i bitar, så hjärtat nästan bankar ur kroppen. Tills de yttre tårarna är slut.
Jag drömmer mardrömmar och vaknar av att jag slår mig själv. Jag vrålar rakt ut när jag hänger upp tvätten. Jag grinar i duschen. Borrar ner tårarna i katten när vi kelar.
Jag har inget behov av att prata med någon, inte ens mina närmsta vänner kommer få veta.
Jag straffar mig själv genom att träna stenhårt. För att glömma och orka gå vidare. Fokusera på något annat, på framtiden. Och nuet.
Till slut blir det bra. Det blir det alltid.
Pappa säger alltid till mig när jag är ledsen över en jobbig händelse: Det blir din tur snart Beatrice.
Och det blir det alltid.
Men den här gången kommer det att ta lång tid.
Att kliva in i spelens värld genom cosplay
6 månader sedan
3 kommentarer:
Nej, ingen är så stark att man kan orka stå emot alla jobbiga händelser som om de inte berör en alls. Du behöver inte älta tillsammans med dina vänner, eller gråta öppet. Det är klart att du måste bearbeta och du gör det på ditt sätt. Och är inte superstark... eller starkare än de som ältar eller gråter öppet så alla ser. Hoppas iaf att jag kan hjälpa, på nåt sätt. KÄRLEK & KRAMAR!!!
Vet inte vad du går igenom just nu men jag skickar en stärkande kram. Du är en kvinna som alltid reser dig, jag håller med pappa lite. Kram
Jag får en aning och en känsla. Styrkekram. /S som i Sanna
Skicka en kommentar