Död, dödare, dödast

Kan man inte säga. Men det är så jag känner mig efter två dagars slit på jobbet.
Min chef är på mig som en hök:
- Hur mår du?/Hur går det?/Gå hem om du inte orkar/Kan jag hjälpa dig med något?

Vår nyaste kollega upptäckte idag hur jag blir när jag inte fått mat i mig på länge. Han riktigt såg min svarta aura och kände min ilska, även om jag inte sa något rakt ut.

- Här Bea, ta en frukt, sa han och gav mig lite papper att torka händerna också eftersom det var en clementin.
Han insåg nog att jag inte skulle ta mig tiden att gå och hämta papper och därmed ta beslutet att inte skala clementinen.
Tänk om han hade skalat den åt mig också. Då hade jag känt mig något...efterbliven.

Dagens roliga: alla gapskratt jag fått när PUCKON ringer mig och frågar PUCKOSAKER. Fan att folk inte kan tänka själva alltså.

Dagens tråkiga: egentligen samma som ovan för det tar för mycket tid att svara på PUCKOSAKER.