Förhandling

Lite besviken nu.
Lyssnar på Kurt Nilsen och blir ännu mer besviken. (Hans finfina röst får mig att vilja gråta och jag tycker jättemycket synd om mig själv. Buhu.).
Nu ska jag äta en clementin och tänka över tillvaron. Om jag går utanför mig själv en stund och ser på mitt arbete så förstår jag att jag inte kan få en miljon kronor i månaden. Det är orimligt.
Jag tjänar så himla bra om man jämför med mitt tidigare jobb. Men nu måste jag ändå sänka min ambitionsnivå så att den matchar lönen bättre.
Jag jobbar för att leva, jag lever inte för att jobba. Måste påminna mig själv om det ganska ofta.
Jag har i alla fall kommit över gränsen som jag aldrig trodde att jag skulle nå när jag jobbade på tidningen! Om jag hade varit kvar där kanske jag hade kommit upp i samma summa lagom till pensionen.