Cash is king

Hur man gör av med stora delar av sitt sparkapital på en dag:

* köp en brudklänning
* hyr en frack
* köp ett hemmabiosystem

Imorgon ska vi köpa en vigselring.

Ni ska se min klänning! Herregud. Jag ser ut som en prinsessa! Och det utan smink och håruppsättning. MEN, jag måste verkligen träna mina armar och sola några gånger. Dessutom måste jag se till att bli av med småplitorna på ryggen. Någon som har ett bra tips? Tyvärr hjälper inte solarium mot sådant.

Snart i koma

Jag har korrläst en tjock tidning med fokus på logistik.
Sträckläst.
Mina ögon går i kors. Jag orkar inte prata med folk. Hjärnan är helt överbelastad. Klarar max att titta på american funniest homevideos innan jag slänger mig i sängen och komasover.
Men först ska jag gå och uppgradera mitt träningskort.

Här sitter vi och hänger när matte grejar.

Kommer det något vatten eller?

Jag hittade ingen bild med en utmattad kvinna, den här får duga.

Fy fan vad allt suger just idag. Imorgon kanske det är bättre. Lite avlastning på jobbet i form av en praktikant alternativt en sekreterare vore inte så tokigt alls.
Jag vet fan inte var jag ska börja och något slut ser jag inte.

Fet dag

Jag har fullständigt missat att det är Fettisdagen idag.
Varför?
Därför att skitbullen finns i affären året runt och börjar hårdmarknadsföras direkt efter jul.
Varför kan inte handlarna skärpa sig lite?
Här om dagen var det en matbutik som skyltade med påsk. Jag gick ut i ren frustration.
Eller förresten, jag gick ut för att det var Lidl. Det var första och sista gången jag var inne i den affären. Skit, skit och skit. Men har man inga pengar förstår jag om man handlar där. För vissa kvittar det med kvalitet och då är det bra med affärer som Lidl.
Usch.

Jag ger alltid allt

Igår slogs jag och kollegan L. Under ordnade former. Det var box.
Ni som känner mig vet att jag ger allt när jag tränar. Även när jag är som mest otränad.
Att träna som att man är vältränad på ett boxpass är inte att rekommendera. Efter sista övningen föll jag ihop, kritvit i ansiktet enligt kollegan. Sedan sprang jag ut och spydde. Men sen mådde jag bra!
På måndag är det dags igen.

Jobbet

Idag bär det av till Hindås för konferens. Konferensen berör inte mig mer än att jag ska bevaka den. Det var länge sedan jag var ute och journalistade. Känner mig helt ringrostig och nervös. Framförallt när det gäller fotograferandet.
Nu är jag dock mest nervös över att inte hitta till Hindås, trots att jag har gps. Får ofta för mig att den säger fel och kör egna vägar. Och hamnar helt fel. Därför ska jag åka nu. Det tar 20 minuter och köra men jag vill ha en timme på mig.
Jag är alltid förberedd för oväntade saker.

När jag vet att jag ska ha mens

Jag äter som en gris men blir aldrig mätt. Är sugen på onyttiga saker, hatar gurka och vill bara ligga i soffan och dega.
Och just det ja, jag har ett sjuhelsikes humör. Blir irriterad på småsaker som att det snöar. Något man ändå inte kan styra över.
Vojne vojne. Stackars Mr. En gång i månaden förvandlas hans blivande fru till en fet ragata. Undrar om han vet vad det är han ger sig in på.

På tal om att klaga

Men precis så.
Heja Ebba!

Stackars små bittra människor

Några av mina läsare har hakat upp sig på mitt liv. Vad jag än gör eller säger så ska de människorna visa sitt missnöje. Det räcker att jag bakar en kaka.
Usch vilket tråkigt liv dessa människor måste ha. Som fokuserar så mycket på en annan människas liv.
Det känns så...bittert på något sätt. Innehållsfattigt och meningslöst. Testa att leva era liv istället för att vara avundsjuk på mitt. Eller fortsätt att fokusera på mitt liv och gå miste om era liv. Jag skiter verkligen i vilket. Jag är jävligt nöjd med mina val här i livet och kommer fortsätta att göra egna val. Det finns ingen som kan sätta sig på mig, ingen. Och det stör nog vissa.
Stackars er.

Klädd för avslappnad middag

Nu drar vi till Vinninga och bästa vännen L med kille och bebis.
Ha en skön lördag!

What´s cooking?

Svårt att se kanske, värdelös kamera. Men det är en trillingnötsbrownie. Den absolut godaste och mest lättlagade kakan ever! Perfekt kletig brownie med gott om knapriga nötter.

Här är receptet:

200 gram		nötter, blandade, pistasch, valnöt, pekan)
125 gram		smör
200 gram		mörk choklad
4 st		ägg
2,5 dl		farinsocker
1 dl		rapsolja, mild smak
1,5 dl		vetemjöl
0,5 tsk		bakpulver
1 tsk		vaniljsocker

Tillagning

1. Sätt ugnen på 175 grader. Lägg nötterna i en ugnsfast form och rosta dem i ugnen i cirka 10 minuter. Låt nötterna svalna.

2. Smält smöret, gärna i mikron. Finhacka chokladen och rör ner i det varma smöret tills chokladen smält.

3. Vispa ägg och socker. Rör ner chokladblandningen och oljan. Blanda mjöl, bakpulver och vaniljsocker. Rör försiktigt ner mjölblandningen och nötterna.

4. Smörj en form med löstagbar botten, 22 cm i diameter. Häll smeten i formen och grädda i ugnen i 30 minuter. Kakan ska vara lite lös när den tas ut. Låt svalna.

5. Förvara gärna kakan i frysen så att den blir lättare att skära. Ta i så fall ut den från frysen 30 minuter innan den ska serveras.

Nyfunna vänner

Det blev två glas vin och en tallrik med kletiga nachos som antagligen micrats för att få osten att smälta.
Men det var ändå ett charmigt ställe vi var på, den lokala puben Paddington på Redbergsplatsen. Först fick jag kräkkänslor av att gå in där. Påminde väldigt mycket om Stadt (förlåt Harrys) i Lidköping. Lite småsunkigt, en mystisk odör, sladdriga människor, köttmarknad och ingen kunskap om vin.
Men det visade sig vara en engelsk pub som riktat in sig på öl. (Borde jag ju fattat). Vinet smakade okej efter två klunkar. Mr var helnöjd med sin öl. Ägarna var brittiska och de flesta besökarna var brittiska. Var håller alla dessa britter till i Göteborg?
Stämningen var suvären och det fördes vilda diskussioner. Inget raggande. Jag fick gå på toa i fred.
Vännerna vi var där med är ett par nyfunna vänner. Det är svårt det där med att "skaffa" nya vänner. De här träffade vi genom Myblock när de sökte kattvakt. Så underbart att kunna diskutera vettiga saker! Vi är på helt samma plan, även om de nog tycker att vi är ganska ytliga och glammiga för att vi äger två (egentligen tre) bilar, fast vi bor i Göteborg med spårvagnar och bussar som går var tioende minut. Men saker är saker.
Hoppas på en lång vänskap med det här paret.

Nej, nu åker jag hem.
Piffar upp för mig för after work. Gud så skönt med helg!

Men snälla

Linda Skugge skrev här om dagen ett inlägg på sin blogg som i kort gick ut på att man inte har rätt att klaga om man inte har barn.
Man får inte klaga på att man är trött/deprimerad/utbränd. För det kan man inte vara om man inte har barn.
Vad är det för sinnessjuk inställning? Är det så jävla jobbigt att ha barn? Varför skaffar folk barn då undrar jag? Håll käften om din unge är jobbig. Det var ju ditt val att skaffa honom/henne.
Jag tycker nog fan att det handlar om inställning. Som allt annat här i livet.
Om jag klagar på mitt jobb (som jag gör mest hela tiden), att det är så jobbigt och jada jada...tro fan att det blir jobbigt.
Var och en lever i sin verklighet och har ingen som helst rätt att påpeka att deras liv är mer på riktigt än en annans.

Herregud.
Påminn mig om detta inlägg när/om jag får barn.
Jag tänker då fan inte diskutera bajs heller. Vad är det för sjuk åkomma så många mammor får? Att de måste beskriva sin unges bajskonsistens. Varför diskuterar inte pappor bajs?
Och ja just det! Varför ger inte pappor upp sitt tidigare liv och intresse när de blir farsor?

Och nu, lunch

Framför datorn.
Lite lagom tragiskt. Men jag vill gå hem tidigt idag.

Jag vill shoppa

Men det är sjukt långt kvar till lön.

Kom igen

Ärligt talat alltså.
Fungerar det inte att kommentera? Jag gillar inte när bloggare skriver att man ska kommentera oftare, det får motsatt effekt på mig. Men jag vet ju att ni är ett gäng som är här inne varje dag, flera gånger varje dag, och läser.
Något måste ni väl ha att säga?

Uppdatering: Är ni flera som har problem när ni ska kommentera? Att det blir error och man får skriva om hela texten? Kan det ha att göra med vad man har valt för "id"? Meddela gärna mig när det uppstår problem. Nån jäkla service har väl Blogger så att man kan reklamera.

Uppdatering 2: Och som vanligt godkänner jag aldrig anonyma idiotkommentarer. Om du ska syssla med personliga påhopp är det för- och efternamn som gäller.

Finfredag

Klänning till jobbet idag. Händer ju inte så där jätteofta. Men jag känner mig rätt piffig, så det blir inte för sista gången!

Vem tog död på honom?

En timme av mitt liv, borta! Till ingen nytta!
Sitter och tittar på Criminal minds och de ska precis avslöja mördaren. Då sätter sig Mr på fjärrkontrollen och byter kanal!
Paniken som utbröt, paniken säger jag bara. Jag är fortfarande sur. Jag är inte det minsta långsint, men det här alltså.

Vem var mördaren?