Prutt

Min blivande man kan verkligen läsa mig.
Så igår städade han hela hemmet.
Jag låg och pruttade i soffan eftersom jag hade ätit grädde.
När Mr var klar med städningen la han sig bredvid mig och höll om mig resten av kvällen.
Då höll jag inne med pruttarna.

Fuck städning

Det här jävla hemmet alltså.
Det är som på jobbet, om jag inte gör uppgifterna så gör ingen annan dem heller. Det förväntas att jag ska göra det.
Men nä serru, inte längre. Jag har lånat böcker och kommer spendera min tid på att läsa och stärka min självkänsla. För den var tydligen i botten sa stresscoachen.
Så tvätthögen får växa och dammråttorna bygga bo. Jag skiter i vilket.

Stress

Stressar iväg till stresscoachen. Känns ju bra.
Sovit skit och ingenting i natt. Men jag känner mig ändå hyfsat pigg i kroppen. Med hjärnan är det en annan sak.

Sol ute, jag inne

Idag vill jag bara ligga inne och läsa. Kanske laga lite mat. Men mest bara ligga i soffan.
Men så är det ju så fint väder ute! Och som svensk ska man ju alltid ta till vara på sol och värme. Det är nästan skamligt att ligga inne med persiennerna neddragna.
Nu är ju inte jag genomsvensk, så jag skiter i solen idag. Den kommer imorgon också. Och då ska jag till Slottsskogen och picknicka. Och på torsdag får jag besök och då blir det säkert picknick då med. Hela helgen ska spenderas ute.
Så, nu har jag övertygat mig själv om att jag gör rätt.

Heja Marlena!

Jag ljög för Mr igår. Sa att jag inte bryr mig om Eurovisionsschlagerfestivalen (långt ord det där).
Idag läser jag att Sverige genom Marlena måste kvala in till lördag. Då hände något i min hjärna.
Klart som fan att jag ska kolla ikväll och heja genom att hoppa i soffan och kasta popcorn på de andra deltagarna! (På tv:n då alltså).
Jag ska köpa godis, en liter läsk och kontrollera surroundanläggningen.
Kommer Marlena vidare till lördag blir det en repris av den här kvällen. Kanske chips också.

Glädje

Söndagskänslor

Idag känns det bättre. Vill inte längre hoppa från en bro.
Det är märkligt hur hjärnan fungerar. Igår låg jag i fosterställning i sängen och hulkade. Mr drog med mig ut på promenad. Vi pratade djupa saker och konstaterade att det kommer ta tid för mig att hitta tillbaka.
Sedan gjorde jag jordens vurpa i en lerbacke och skitade ner mina vita kläder. Fick skratta lite och då försvann några av deppkänslorna.
Idag är de helt borta.
Läkaren vill att jag ska knapra piller. Jag vägrar. Det ska gå att komma tillbaka ändå.

Nu ska jag ta en långpromenad. Hoppas ni får en skön söndag!

Fan

Idag har jag ingen bra dag. Det känns bara grått och jobbigt.
Igår vad jag full med energi, idag orkar jag knappt brygga kaffe, än mindre laga middag till besöket ikväll.
Jag vill vara lycklig. Men jag vet inte hur jag ska komma dit. Jag minns inte när jag var lycklig senast. När det var en fröjd att leva.
Just nu vill jag bara falla. Det gör inget om ingen tar emot mig.

Svettig

Jag är inte gjord för att gå i Nordstan.
Det luktar kiss, rök, matos och det kryllar av försäkrings/telefon/läkareutangränser-försäljare som vägrar fatta att jag inte skriver på något papper bara för att de tycker att det dem har att erbjuda är SÅÅÅ BRAAAA!
Gud.
Välj ett annat jobb säger jag bara. Eller gå arbetslösa. Det där yrket (?) måste ju tära på ens självförtroende för vi svenskar är sjukt otrevliga när det gäller försäljare.

Filmkväll

Jag är gräsänka ikväll vilket = jag ska hyra filmer som Mr aldrig vill se. Men den enda jag kommer på är Australia.
Har ni några bra tips kanske? Jag vill skratta. Och gråta. Ingen skräckis för då kräks jag över katterna.

På den här salladen låg det lite spridda skurar av pasta, en halv tomat och en skiva parmaskinka. Resten var sallad. Tråkig grönsallad. Lite mättande bönor hade ju inte skadat.
Nej, den måltiden blir det inte igen. Men fiket, Le pain francais, är fortfarande mitt favvofik.

Tidig morgon

Det borde vara förbjudet att klippa gräset klockan 07.30. Även vardagar.
Särskilt om gräsklipparen låter som en ko som håller på att slaktas levande.

Stavfel

I rubriken i inlägget under bilden har jag stavat fel till bilder.
Jag låter det stå kvar.
Jag felar jag med.

Det tog ju inte så lång tid.

Fler billder väntar

Ett mission jag har idag:
fixa in ett program i datorn så att jag kan ladda över bilder från min mobil. Jag har ju för höge farao en kameramobil med 8, nånting megapixel.

Oj då

I natt sov jag verkligen. Helt utslagen. Vaknade som vanligt vid femtiden men lyckades somna om. Och sov till tio!
Satan i gatan vilken huvudvärk jag har.
Läkaren ordinerade mig att promenera en timme varje dag. Det regnar ute just nu, men sen blir det en långis till ett café och tillbaka.

Det är när jag är hemma på dagarna som jag inser att jag inte känner så många här i Göteborg. Förbannat trist egentligen. Tur att jag gillar mitt eget sällskap.

Men åh!

Vad är det med pensionärer?
Varför måste de äta lunch ute på stan klockan 12.00 när vi "arbetare" gör det?
Och varför måste de handla när vi gör det, cirka 17.30?

Mother of something vad irriterad jag var idag när jag gick på stan för att hitta någonstans att äta. Överallt, pensionärer! Som fikar bakelse och kaffe! (Okej, lite avis där).

Nu ska jag städa, sedan ska jag göra kåldolmar. (Eller...Dafgårds har redan gjort dem, jag ska steka dem).

Sjukskriven

Så där ja. Så tillhör jag skaran med människor som är sjukskrivna.
Jag ska inte tillbaka till jobbet förrän tidigast det 15 juni. Fattar ni hur långt det är kvar?
Mitt största problem är hur jag ska kunna varva ner och bli mer lat. Det krävs träning. Jag avundas lata människor.

Twitter

Nu jäklar! Nu kan jag blogga var jag än befinner mig och slipper ha dåligt samvete för att jag aldrig uppdaterar.
Till höger kan ni läsa korta meningar. Bättre än inget kanske?

Så här är det

Till er få stackare som följer den här bloggen; förlåt att jag inte har uppdaterat så regelbundet den senaste tiden.
Men jag är så jävla trött. Känner mig som en urvriden disktrasa. Jag bryter ihop varje dag på jobbet, sover inget på nätterna, är lättirriterad och får absolut inget gjort trots att jag gör allt på en gång.
Man kan lugnt säga att jag är sönderstressad. Så den här veckan (hela veckan!) har jag sjukskrivit mig. Imorgon har jag en tid hos läkaren. Först var det fullt, fanns inte en tid. Då bröt jag ihop. Det är min grej numera. För jag orkar inte argumentera och förklara. Det tar för mycket kraft.
Så då lyckades de skaka fram en tid imorgon 09.30. Men jag ska vara där en halvtimme innan och fylla i en massa papper. Ungefär som ett sånt där test i en tjejtidning kan jag tänka mig. Och så räknar de samman poängen och voìla, så har de en diagnos!
Oavsett vad för diagnos de ställer så vill jag bara vara hemma och sova. Vila, läsa, promenera, återhämta mig. Inte fara och flänga, inte jobba, inte ställa upp, inte säga ja, inte bli överkörd (av kollegor, inte bilar).
Jag ska bli mig själv igen, kaxiga och starka Bea. Men jag undrar om det inte har gått för långt.

I alla fall.
Som vanligt när jag har lite tid för mig själv så fixar jag med bloggen. Så bli inte förvånade om ni surfar in på en ny design. Eller till och med en ny adress. Jag är inte konsekvent numera.